Du är en av oss!
Marcus Allbäck. Just nu är det inte rätt tillfälle att skriva om våran älskade Marcus, men jag gör det ändå. Man får väl gratulera till posten som "player manager" antar jag... det är väl kul. I alla fall för Marcus och svenska folket. Och landslaget så klart, vem vill inte ha Marcus i laget/klubben?
Av någon anledning känns det precis som att han har lämnat oss för alltid, fast han inte har det. Men jag kan ju inte påstå att jag inte är besviken, du ljuger jag. Jag har alltid vetat att Marcus är en spelare som inte tycker att pengar och popularitet är det allra viktigaste, laget är viktigast. Det märker man, han är den typen som aldrig skulle ge upp sitt ÖIS. Vilket han inte har gjort nu heller. Men ändå är man så jävla besviken? Jag ska absolut inte klandra Marcus beslut, klart han vill vara player manager i det svenska landslaget. Men att lämna ÖIS i den situationen som är just nu, inte Allbäck...
Glädjen som kom till ÖIS i samband med Mackans återkomst går inte att beskriva. Det var precis som att säga att superettan är antikt, nu är det allsvenskan föralltid. Marcus hem, allsvenskan nästa. Och så blev det också. Även om allsvenskan iår inte var det bästa kanske, men att se styrkan, inte bara hos Marcus såklart utan i hela laget, det ger hopp. Att titta på alla tidningsurklipp och löpsedlar och se glädjen och hoppet i ÖISarnas ansikten och inte minst i Marcus. Det är inte jättemånga, men jag har tillräckligt många urklipp där Mackan står med händerna rakt upp i luften och skriker av glädje. Glädje från dom segrar, kämpasegrar, som ÖIS har gett oss 2009. Det går inget annat än att älska!
Jag kan lova att om det är något Marcus kommer göra trots alla utlandsresor osv så är det att följa och stötta ÖIS. Marcus är ÖIS, vi är ÖIS, världens finaste och bästa klubb, glöm aldrig det.
Av någon anledning känns det precis som att han har lämnat oss för alltid, fast han inte har det. Men jag kan ju inte påstå att jag inte är besviken, du ljuger jag. Jag har alltid vetat att Marcus är en spelare som inte tycker att pengar och popularitet är det allra viktigaste, laget är viktigast. Det märker man, han är den typen som aldrig skulle ge upp sitt ÖIS. Vilket han inte har gjort nu heller. Men ändå är man så jävla besviken? Jag ska absolut inte klandra Marcus beslut, klart han vill vara player manager i det svenska landslaget. Men att lämna ÖIS i den situationen som är just nu, inte Allbäck...
Glädjen som kom till ÖIS i samband med Mackans återkomst går inte att beskriva. Det var precis som att säga att superettan är antikt, nu är det allsvenskan föralltid. Marcus hem, allsvenskan nästa. Och så blev det också. Även om allsvenskan iår inte var det bästa kanske, men att se styrkan, inte bara hos Marcus såklart utan i hela laget, det ger hopp. Att titta på alla tidningsurklipp och löpsedlar och se glädjen och hoppet i ÖISarnas ansikten och inte minst i Marcus. Det är inte jättemånga, men jag har tillräckligt många urklipp där Mackan står med händerna rakt upp i luften och skriker av glädje. Glädje från dom segrar, kämpasegrar, som ÖIS har gett oss 2009. Det går inget annat än att älska!
Jag kan lova att om det är något Marcus kommer göra trots alla utlandsresor osv så är det att följa och stötta ÖIS. Marcus är ÖIS, vi är ÖIS, världens finaste och bästa klubb, glöm aldrig det.
Kommentarer
Trackback
