Lite grönsvart kanske?
Hej Gårdakvarnen! Jag heter Anders och håller på blåvitt självklart!
Fatta! Dom är mesta mestarna, dom har vunnit uefa cuppen och dom leder maratontabellen! Say no more!
Mina andra favoritlag är Barcelona, Manchester United och... vänta lite ska kolla en sak... ja just det, Inter. Fast det kan variera lite.
Jag tycker IFK står för allt som är bra med Göteborg. T.ex Avenyn = Sveriges kändaste gata, en oslagbar humor som är klart roligast i Sverige, blått & vitt är ju staden Göteborgs färger, vi heter nått med Göteborg(till skillnad från Gais), göteborgskalaset, va fan la dom ner det för?
Tänk om vi bara hade ett lag i stan. Det vore ju skitbra. "En stad, ett lag". Alla städer skulle bara ha ett lag, FC London... Typ. Vi skulle kunna heta ifk go:teborg. Den loggan kan man göra mycket med som min idol Göran Johansson säger.
Jäklar va vi skulle de dom där stockholmarna. Dom va så himla taskiga mot oss förut men nu har vi minsann oxå blivit huliganer, gått på gym och tränat karate så nu ska vi inte åka på stryk mer. Jag har till och med börjat käka anabola steroider så jag blir helt skogstokig om jag ser nått annat än blått och vitt. Vi skulle kunna plocka in ännu fler galningar som skiter i fotboll men som slåss för GÖTEBOOORG!
Men det blir väl inget för dom där djävla gaysarna. Ha ha, det är roligt! GAIS blir nästan Gays. Det är IFK-humor det. Ordvitsar rules!
Fan va dom förstörde när vi körde våran låt senast. Djävla FITTOR! Fast jag fatta aldrig va det va för fel på "Heja blåvitt" med Schytts. Den va liksom lite mer IFK. Han kan ju knappt sjunga den här nya men det kan ju inte jag heller så det är ju lätt att sjunga med.
Nu har vi snart vunnit igen såklart och tur e väl det för det va nästan så jag gav upp för några år sen när vi höll på att åka ur. Men nu lovar jag att jag kommer alltid vara ifk trogen så länge det går bra. För blåvitt är Göteborg och Göteborg är mycket mycket MYCKET bättre än Stockholm och alla andra ställen oxå för den delen.
Nu måste jag gå och skita.
blåvitt
Det komiska med texten är att den antagligen inte är jätteseriös, men den stämmer! Allt är så sant! Liksom blåvitt är mesta mästare osv. Dom tror att det gör dom till något speciellt, men inte. Blåvitt har vart störst i Göteborg så himla länge nu så det har på något sätt blivit något man älskar även om man inte bryr sig (självklart inte vi ÖISare och Gaisarna så klart, jag syfta mest på alla som inte är speciellt fotbollsintresserade och bor i Göteborg). Och varför är det just blåvitt då? Varför inte ÖIS, Gais eller Häcken? Jo, för att blåvitt är lätt att säga att man älskar, det betyder liksom inget. Att ha ett blått och vitt hjärta, det är inte många som har på riktigt men det är många som säger sig ha. Det jag vill säga med min fina lilla text är egentligen bara att det är inte så himla svårt att gilla ett lag som det aldrig går dåligt för. Jag hade jättegärna velat se blåvitt spela i superettan och se hur mycket folk det kommer på matcherna då. Jag menar, inte ett enda blåvitt-fan under 30år vet ju hur det känns att förlora? Så jämför man det med ÖISare, jag kan ta mig själv som exempel: Jag är 16 år, har växt upp lika mycket på Valhalla i superettan som på Ullevi i allsvenskan. Men det har inte spelat någon roll, det är ÖIS jag vill gå och kolla på, inte allsvenskan. Så är det inte bara jag som resonerar. Många som håller med, men nu ska jag inte skriva mer. Stå på er alla IFKare, Gaisare och ÖISare med hjärta där ute! Riktiga supportrar är dom som stöttar i med och motgång och aldrig byter lag.
Fan va glad jag är att jag inte är en av dom/....
Och detta tyckte dom var en bra krönika..... ha,ha ha jävla flanar...
Jag har tagit den från barabenbloggen
Jag bestämde mig redan i somras, derbyt mot GAIS skulle få bli grabbens allra första match. Fixade biljetterna på familjeläktaren, köpte ett IFK matchställ till honom, gömde det ordentligt i garderoben. Matchdagen närmade sig och jag oroade mig för vädret, det såg inte så där lovande ut och jag ville verkligen att förutsättningarna skulle vara perfekta. Ok, grabben kan bli trött eller hungrig. Det går att ordna med korv och godis. Men blöt, nej, det får bara inte regna, tänkte jag. Dagen innan derbyt, väderprognosen pekade på fint väder, kallt men uppehåll. Perfekt! Grabben lekte fiskdamm där hemma, plockade ihop en massa saker som vi andra i familjen fick fiska upp. När det sedan var hans tur att fiska blev det stornapp direkt. Han fiskade upp sitt allra först IFK matchställ. Om det sedan blir som pappa hoppas på, så är det ett av de få blåvita matchställ jag kommer att behöva köpa till honom. Han blev alldeles stum av presenten, ropade högt av förtjusning när jag berättade "att imorgon, imorgon skall vi gå och se på IFK, bara du och jag!"
Matchdag, var på simskolan med grabben, lite nervös att han skulle bli för trött senare på dagen. Grabben brukar normalt dra på sig pyjamasen vid 19-tiden, men den här dagen skulle han sitta på Gamla Ullevi vid den tiden. Det blev DVD-film nästan hela eftermiddagen. Vid 17:30 klädde vi på oss våra IFK-tröjor och körde in till Göteborg. Min plan att parkera i Ullevigaraget sprack direkt, och jag insåg att det inte skull bli lätt att få tag i parkering nära arenan. Chansade på att han hade orken att fixa en promenad, parkerade på Södra Gubberogatan. Promenaden till Gamla Ullevi var inga problem, vi checkade in, såg Thomas Wernerson gå förbi i trappan, köpte godis och popcorn och satte oss på våra platser. Perfekt läge insåg jag; under tak och nära klacken. Jag var lite nervös, inte bara för själva matchen, utan även för hur grabben skulle uppleva det. Kände på mig att han skulle bli fascinerad av klacken, men skulle han fixa att sitta still i 90 minuter. Hoppades att IFK skulle göra mål så att han skulle få uppleva den stämningen och så hoppades jag så klart att IFK skulle vinna så att han även skulle få uppleva hur det är. När "Snart skiner Poseidon" började eka ut i högtalaren berättade jag för grabben att det var dags att ta fram halsduken. Han höll den över sitt huvud, precis så som vi övade hemma innan vi åkte. Jag sjöng för allt vad jag var värd, tänkte på hur min grabb upplevde hela situationen, hoppades att detta skulle bli något att minnas. Mindes hur jag själv upplevde det när jag var på UEFA-cupfinalen -82, SM-finalen -85, UEFA-cupfinalen -87, alla CL-matcherna på 90-talet, SM-guldet -07. Jag rös igen...."för vi glömmer aldrig Änglarna..."
Matchen körde igång. Grabben frågade lite om vad som skedde på plan, käkade lite popcorn, försökte klappa i takt som klacken gjorde, tittade med stora ögon på mig när jag i frustration brast ut i ett "men kom igen då". Plötsligt var Sella på rätt plats och stänkte in 1-0. Härligt! Jag jublade, grabben jublade men satt kvar på sin stol. Lyfte upp honom så att han kunde stå uppe på stolen istället, ville visa honom att när IFK gör mål då sitter man inte still. Det blev paus, så långt hade allt gått över förväntan, inte det minsta gnäll och IFK i ledning. Vi köpte korv, gick på toa och kom tillbaka på läktaren precis när matchen drog igång igen. Tyvärr tog det inte lång tid innan GAIS kvitterade till 1-1. Klockan tickade, IFK spelade bra, grabben höll intresset uppe, själv började jag bli mer och mer nervös och frustrerad. IFK måste ta det här, det var ju en del av min plan. Kämpa för SM-guld och kämpa för att grabbens första IFK-match skall bli perfekt. Det såg hopplöst ut. IFK radade upp målchanser, men det var alltid en häl eller en ribba i vägen. Jag började nästan ge upp hoppet.
Frispark i 92:a minuten, in mot straffområdet, bollen slås bort, slås tillbaka in mot straffområdet igen. "Ballongboll" hinner jag tänka innan den helt plötsligt nickas ner bort mot Sella, som vräker sig fram och får en tå på den. 2-1.........matchen är slut! Jag skriker, tittar på grabben, han står redan upp på stolen och skriker han också, jag lyfter upp honom, vi jublar tillsammans och jag känner mig väldigt nära honom, pappa och son, tillsammans, en gemensam upplevelse, ett gemensamt minne. Det känns stort!
Vi drar oss mot utgången, vi hör hur "Snart skiner Poseidon" spelas igen. Ryser. Håller grabben hårt i handen. Vi promenerar tillbaka till bilen, det är kallt, grabben är uppspelt, travar på hela långa vägen till parkeringen. Klockan är 21:20 när vi packar in oss i bilen. Hoppas mamma är vaken när vi kommer hem, säger han. Det tror jag nog att hon är, svarar jag. Det är bra, mumlar han precis innan han somnar, vi måste ju berätta för henne vem som vann matchen.
Oh shit, stackars pojke! Det är så man fostrar wisemens nya medlemmar. Hahah, dessutom bevisar ju pappan bara vilka idioter det är som håller på blävitt, dom som inte pallar att stötta sitt lag i motgång. Jag hade tagit med mina barn (om jag hade några) till Djurgården - ÖIS, hade dom gråtit efter matchen hade jag vart stolt annars hade jag sagt till dom att börja heja på blåvitt, det är lättare ;) HAHAHAHA.
